Bolånetaket – en regel som ska skydda långivarna
Från långivarens perspektiv anses bolån vara en av de minst riskfyllda låneformerna. Eftersom bostaden är säkerhet för lånet kan långivaren tvinga fram en försäljning av bostaden och på så sätt få fram pengarna om låntagaren inte skulle sköta amorteringen. Bostäder har dessutom den fördelen att de i princip är omöjliga att flytta på – skulle låntagaren försvinna finns bostaden ändå kvar.
En annan egenskap som bostäder ofta haft historiskt sett är att värdet på dem generellt ökar över tid. Men att detta inte är en naturlag fick långivare i framförallt USA lära sig den hårda vägen under finanskrisen 2007-2008.
Tanken bakom bolånetakets införande
Finanskrisen 2007-2008 orsakades framför allt av policys för bolån i USA där lån på stora belopp gavs ut även till personer med låga inkomster och sämre kreditvärdighet. Tanken var att värdestegringen på bostäderna som var säkerhet för lånen skulle kompensera för den lägre betalningsförmågan hos låntagarna.
Det som sedan hände kan i korthet förklaras med att när tiderna blev sämre avstannade också prisökningarna på bostadsmarknaderna. Många låntagare blev samtidigt arbetslösa, fick svårt att klara räntor och amorteringar och blev tvungna att sälja sina bostäder.
Dessvärre var de högt belånade bostäderna nu värda mindre än lånen som du utgjorde säkerhet för vilket fick katastrofala konsekvenser för bankerna och ekonomin som helhet.
Då kom bolånetaket till Sverige
Som ett resultat av finanskrisen stramades bolånemarknaden åt i många länder. I Sverige infördes år 2010 bolånetaket på initiativ av Finansinspektionen. Genom att kräva en kontantinsats på minst 15 procent av bostadens värde skapades en marginal, vilken gör att bostadspriserna kan fluktuera utan att värdet på bostaden riskerar att bli lägre än lånet.
På så sätt skyddas framför allt långivarna och situationer som den i USA där banker gick i konkurs eller fick räddas med stora statliga insatser kan undvikas.