Den svenska räntelagen

I Sverige regleras räntor och dröjsmålsränta genom den svenska räntelagen. Denna lagstiftning är av stor betydelse för både långivare och låntagare och syftar till att skapa en balanserad och rättvis ram för hanteringen av räntor och försenade betalningar. I denna artikel kommer vi att utforska vad räntelagen innebär, hur hög ränta som är tillåten, och vad dröjsmålsränta innebär i detalj.

Vad är räntelagen?

Räntelagen (1975:635), även kallad räntelagen 6, är en svensk lag som reglerar villkoren för räntor på finansiella avtal. Lagen gäller för olika typer av avtal, såsom lån, krediter, kontoöverföringar och köp på avbetalning. Syftet med räntelagen är att skydda konsumenter och säkerställa att räntor och avgifter är skäliga och inte utgör en oskälig ekonomisk börda.

Högsta tillåtna ränta

Enligt räntelagen 6 finns det ett tak för hur hög ränta som får tas ut på finansiella avtal. Detta tak bestäms genom referensräntan som fastställs av Riksbanken. Referensräntan är den ränta som Riksbanken sätter för att styra penningpolitiken och den kan ändras över tid. För närvarande ligger referensräntan på 0%.

Hur kommer det sig att vissa långivare har en högre ränta än räntetaket?

Nominell ränta är den ränta som uttrycks som en årlig procentuell sats och inte tar hänsyn till andra kostnader och avgifter som kan vara förknippade med lånet. Effektiv ränta å andra sidan inkluderar även andra kostnader, som uppläggningsavgifter och administrationsavgifter, och ger en mer komplett bild av de faktiska kostnaderna för ett lån. 

När du väl ser att en bank eller långivare erbjuder lån med en ränta som överstiger räntetaket, då är det med största sannolikhet den effektiva räntan du kollar på. I dagsläget är alla långivare och banker vi recenserar här på Lånen kontrollerade av Finansinspektionen. Detta innebär om en bank skulle ge ut lån med vad som är högre än det räntelagen anger, då kommer Finansinspektionen att agera.

Dröjsmålsränta

Dröjsmålsränta är den ränta som kan tas ut när betalning inte sker i tid enligt avtalet. Om en låntagare eller kreditgivare inte betalar i tid, kan den andra parten ha rätt att ta ut dröjsmålsränta. Dröjsmålsräntan är avsedd att kompensera för den försening i betalningen som har inträffat.

Enligt räntelagen är dröjsmålsräntan normalt satt till åtta procentenheter plus aktuell referensränta. Vid beräkning av dröjsmålsränta tillämpas en särskild formel. Räntan kan dock inte vara lägre än sju procentenheter plus referensräntan. Detta innebär att dröjsmålsräntan för närvarande skulle vara minst 0 + 7 procentenheter.

Det är viktigt att notera att dröjsmålsräntan endast kan tas ut om det finns en försening i betalningen enligt avtalet. Långivaren eller kreditgivaren måste vanligtvis ge låntagaren en påminnelse om betalningsförseningen och en skälig tid att betala, innan dröjsmålsräntan kan tas ut.

Vid beräkning av dröjsmålsränta tillämpas en komplex formel. Den vanligaste metoden är att räntan beräknas per dag baserat på det belopp som är försenat. Formeln tar hänsyn till referensräntan och det faktiska antalet dagar som betalningen är försenad.